Om Mickeltass...

Jag som har det lilla katteriet Mickeltass heter Helena. Jag bor tillsammans med min sambo Kåre. Vårt hus ligger lantligt en bit utanför Rävlanda.

Mitt djurintresse sitter i generna tror jag, om det nu är möjligt. Det har alltid funnits djur omkring mig. Min far var marsvinsuppfödare och hans intresse för djur gjorde att det under min uppväxt även fanns får, getter, häst, kaniner, höns, undulater, hundar och förstås katter på gården.

Namnet Mickeltass har jag hämtat från den första katten i mitt liv. Han hette Mickeltass och föddes samma år som jag. Det var en röd, stor och stilig hankatt som följde mig vart jag gick.

Hans storlek och mörka röda färg gjorde dock att han vid fem års ålder gick ett tragiskt öde till mötes. "Rävgubbarna" brukade hålla till i ett rum i vårt uthus varifrån de hade goda möjligheter att sikta räv i bäckravinen nedanför. Mickeltass trivdes också i bäckområdet och en natt när han strövade omkring blev han av en jägare olyckligtvis tagen för räv. Jägaren upptäckte inte sitt misstag förrän han skulle hämta den skjutna "räven". Naturligtvis var det för mig som liten femåring en uppslitande händelse men jag blev ändå tröstad av våra andra djur. Och jag har bara goda minnen av min kisse.

Den Sibiriska kattrasen upptäckte jag år 2006. Innan dess hade jag aldrig ens funderat på att skaffa raskatt. Men efter att ha läst en hel del av allt som finns att läsa om den Sibiriska katten kom jag fram till att de skulle kunna fungera alldeles utmärkt hos oss.

Våra katter och de kattungar som växer upp här delar vardagen med familjen och våra övriga djur. I nuläget finns här förutom de Sibiriska katterna, två bondkatter, en Landseertik och en Golden Retriverhane samt en flock undulater och nymfkakaduor som bor i egen friggebod med tillhörande utevoljär.

Eftersom vi bor långt från grannar och större vägar har våra katter i stort sett obegränsad tillgång till utevärlden. De trivs med friheten, att kunna klättra i träd eller jaga sork på åkern när de får lust till det eller bara ligga på altanen och slappa. De är nästan lika sällskapliga och följsamma som hundarna när man är med dem ute på strövtåg. De är dessutom duktiga på inkallning och brukar komma blixtsnabbt, eller nåja inom några minuter i alla fall, när man ropar. På nätterna sover de alltid inomhus, gärna i någons säng.

Att kattungarna är väl socialiserade innan de lämnar oss och flyttar till sitt nya hem är otroligt viktigt. Vardagliga ljud och händelser finns förstås helt naturligt i hemmets miljö. När kattungarna växer upp försöker jag se till att vissa ljud finns i miljön lite mer frekvent än annars. Dammsugaren får exempelvis jobba lite oftare än vanligt. Även hårfönen och elvispen får surra lite då och då. Bilåkning får ungarna också vara med om. Hundvana blir de med automatik

Min målsättning är att lämna ett positivt bidrag till rasens utveckling genom att i avelsarbetet använda friska och rastypiska föräldradjur med gott temperament. Samt att sträva efter att hålla inavelsgraden på en låg nivå samtidigt som hänsyn tas till inom rasen kända genetiska sjukdomar.

S*Mickeltass är registrerat i det internationella kattförbundet FIFe Jag är medlem i kattförbundet SVERAK och i lokalklubben Spinneriet. Jag är också medlem i Sällskapet Sibirisk katt, SäSK.

I min uppfödning följer jag SVERAK:s stadgar och regler, jag följer också de rekommendationer som förs fram av SäSK.

Om du som har läst det här är intresserad och vill veta mer är du välkommen att höra av dig.